Vattnet – det är källan till hälsa och vederkvickelse. Så har det varit, ända från historiens begynnelse och fram till dagens Spa-anläggningar.
Den här boken handlar om den epok när det var mycket populärt att ”dricka brunn”. Till kurorterna kom både fattiga och rika. Det var de som blivit dåliga genom överdriven vällevnad och de som var sjuka till följd av hårt slit och undernäring. Många kom för att stärka sig allmänt.
Vattnets innehåll av vissa ämnen ansågs särskilt verksamma, men det var också angeläget att äta sunt, motionera lätt, och inte minst att lämna alla eventuella bekymmer hemma. Man kunde komplettera med gyttjebad, elektricitetsbehandlingar, radioaktivitet och andra terapier.
Epoken varade från 1600-talets slut fram till ett stycke in på 1900-talet. Kurorterna erbjöd ett rikt socialt liv. Nyttan förenades i betydande grad med nöjen – det var kur och kurtis. Mot 1800-talets senare del började havsbaden att konkurrera med brunnsorterna.
Det framgår av läkarjournalerna att många blev hjälpta och klart förbättrade. Kanske av vattnet, men också genom omsorgen och den behagliga miljön.

Anders Hult har under sitt yrkesverksamma liv arbetat med dricksvattenfrågor. Det har varit frågor kring vattentillgång, dricksvattenkvalitet och säkerhet. Samtidigt har han också varit engagerad i folklore och kulturhistoria om våra vattenkällor och brunnar, han äger stora kunskaper i ämnesområdet.
Anders Hult har tidigare gett ut boken: Källan till vattnet – sanningar och sägner om vattnet i marken (1991). Han har också ingått i redaktionen för och varit delförfattare i boken: Källor i Sverige (2006).