Europakonventionen kom till som en besvärjelse – krigsårens brott mot mänskligheten skulle inte få upprepas. Det första målet gällde Cypern, då brittisk koloni. Där uppdagades vad som användes för att upprätthålla den koloniala ordningen, såsom piskning, kollektiv vedergällning, olagliga arresteringar och dödsstraff. Målet förliktes när Storbritannien erkände Cyperns självständighet. Sedan dess har rättighetsskyddet utvecklats till ett finmaskigt nät. En anmälan mot Storbritannien under senare år gällde störningar som de boende i närheten av en flygplats upplevde. Utan att förringa deras obehag är det av annat slag än det britterna anklagades för som kolonialmakt. Gör Europadomstolen i Strasbourg rätt saker? Har den rätt att göra det den gör? I det mål som Hans-Gunnar Axberger utgår från har domstolen lagt stor möda på att skapa en rättighet som inte ingår i konventionen. Han granskar domen i syfte att diskutera hur Europadomstolen idag arbetar och frågar sig om skyddet för våra grundläggande rättigheter fungerar som det bör. Hans-Gunnar Axberger är professor i konstitutionell rätt och tidigare justitieombudsman.