Detta är en bok om flexibilitet på arbetsmarknaden. Författarna jämför Kanada och Sverige, två länder som uppvisar stora likheter i fråga om sysselsättning, näringslivsstruktur m m, men som klart skiljer sig i fråga om institutionella arrangemang på arbetsmarknaden. Kanada har närmast en "fri marknad" medan Sverige länge fört en mer interventionistisk politik inriktad på full sysselsättning och anställningstrygghet. Författarna diskuterar dels flexibilitet på makronivå, dels hur förändring på företagsnivå hanteras i de två länderna. De visar hur företags, fackföreningars och individers inställning till förändring skiljer sig mellan Sverige och Kanada. Kanadensiska fackföreningar är både svagare och mer på sin vakt mot förändringar än de svenska. När starka fackliga organisationer passerar en viss "tröskel" ökar trycket på dem att ta ett samhällsansvar - vilket vanligen inbegriper en förståelse för behovet av flexibilitet på arbetsmarknaden. Förutsttningen för att acceptera förändring är förstås att man får något i utbyte, t ex viss social trygghet för medlemmarna. Kanada och Sverige är exempel på att olika institutionella förhållanden på arbetsmarknaden kan producera tämligen likartade ekonomiska utfall.