Sagorna om Norges kungar utgör andra delen av en planerad trilogi om muntlighetens roll i de isländska sagorna. I denna del behandlas de norska kungasagornas många versioner av Norges historia från 1035 till 1177. Ett scenario presenteras för utvecklingen av de norska kungasagorna och deras förbindelser med andra sagagenrer, i första rummet islänningasagorna. Hur viktiga var de inhemska muntliga traditionerna och hur viktiga var de utländska influenserna? Var det så att sagorna tillkom i ett hav av muntlighet och är det kanske det som gjort de skrivna sagorna till en del av världslitteraturen?