Hans-Göran Ekmans bok Teatermästaren Strindberg innehåller två nyskrivna populärvetenskapliga uppsatser om Strindbergs dramatik.

Den ena handlar om Strindbergs Helgdramer, alltså de som knyter an till en kristen eller hednisk helg som Advent, Påsk, Midsommar m.fl. Vi får se hur Strindberg bygger upp stämningar av andakt för att i nästa ögonblick sabotera den högtidliga stämningen.

Den andra demonstrerar hur Strindberg använder citat i sin dialog. Detta kan tyckas paradoxalt eftersom han annars inte uppskattade färdigtänkta tankar och andras slitna formuleringar. Men citaten kan också vara vapen i ordstrider där det gäller att bräcka en antagonist.

I sina prosatexter lånar Strindberg bilder och terminologi från teatern och han använder flitigt metadramatiska inslag som pjäs i pjäsen och liknande. I hela hans produktion finns en diskussion om värdet respektive faran av illusion.