Aleksandr Sergejevitj Pusjkin (17991837) är enligt ryssarna själva den ryska litteraturens störste författare genom tiderna, vad vi andra än föreställer oss om Dostojevskij, Tjechov, Bulgakov och de övriga favoriterna. Pusjkin handlar alltså om Rysslands största författare om man så vill.

Jurij Tynjanov (18941943) ville dock mer än så med sin bok. Den är knappast en litterär biografi rätt upp och ned, utan handlar snarare om hur det kan vara för ett gudabenådat geni som ska besöka jorden att födas in i en så märklig släkt som Pusjkins. Och om man nu ska besöka jorden tänk att få göra det just när Speranskij av en märklig slump satt vid makten och skrev ihop en rysk demokrati på samma sätt som Struense just hade försökt skriva ihop en dansk Ett knäpp med fingrarna tycktes kunna göra Ryssland till en demokrati! För originalläsaren, som kunde känna Stalintidens orubbliga diktatur och odemokratiska hemskheter leva i undertexten, var detta nog särskilt spännande, men som i all stor litteratur finns det ett underliggande plan även för den läsare som öppnar boken nu, i vår demokratiska tid