"Lena Granefelt visar växternas vackra förfall. En växt i färd att vissna är som livet och döden i samma gestalt. Skönheten i processen fångade fotografen Lena Granefelt, som gav sig ut i höstliga trädgårdar med siktet inställt på brunt." Göteborgs-Posten 1 september, 2016
Kan växter tänka? Äta, kriga, dö? Och vad känner de i så fall när de förbereder sig för utslocknande?
Fotografen Lena Granefelts bilder är poetiska undersökningar om växternas liv efter blomning och frösättning. I Flora supersum har hon fotograferat fröställningar, kapslar och baljor som alla bär livet och döden i samma gestalt. Flora, växtligheten, är subjektet som talar. Supersum står för undgå att dö, fortsätta leva. Den starkaste den med det mest finurliga sättet att sprida sina frön på överlever. Trädgården blir en krigsskådeplats, ett slagfält. Men den är också en plats som erinrar om en annan slags skönhet. Frön, embryonala stadier eller extrema förfallsstadier som vissnande och förruttnelse brukar sällan visas i flora och trädgårdsböcker fast de är lika typiska för växten som blomprakt och utslagna blad. Varför? Beror det
på människors rädsla för döden, den som gör att vi missar dess ljusa löfte? Mitt i förgängelsen frodas ju hoppet och framtiden.
Boken innehåller även texter av Ulrika Kärnborg och Bella Linde.
Lena Granefelt har tidigare gett ut bl. a. Zetas Trädgård, Smakernas återkomst och En trädgårdsmästares
väg.