"Lilla raring! Tänk att du äntligen ska komma hem till oss!” I denna autentiska brevväxling, mestadels mellan en mor och två döttrar, blir tiden för hundra år sedan levande igen och nära. Tuberkulosen och spanska sjukan härjar. Modern Emma Persson skriver 1918, då intagen vid Sollidens sanatorium, i breven till sin make i en tid full av oro för sjukdomar, livet där hemma och det pågående kriget. Hennes två unga döttrar Märta och Maria, i omgångar på Solliden åren 1922 och 1923, skriver också – längtande och nyfikna - hem och till varandra. Breven är rörande mänskliga dokument som avspeglar såväl sanatorietillvaron som det dåtida bondelivet på en gård i norra Jämtland. Vardagsomsorger och humor går hand i hand.