Andra delen i den sorglustiga berättelsen om Gunnar Nilsson, där han försöker reda ut sin tillvaro på bästa sätt, utan att lyckas särskilt väl. Han får åter ett nattligt besök av sin son, något som slutar med förödelse och ödeläggelse av det nya hemmet. Tack vare byggmästare Hansson och Gunillas välvilja, kommer han ändå på fötter. Relationen till Gunilla är bräcklig, då ingen av dem riktigt tror på en fortsättning och en missad avgångstid för en gemensam resa till Småland, visar sig få ödesdigra följder. För dem båda. Tiden hinner ifatt Gunnar. Ensam och olycklig flyr han en vacker majdag ut till verkligheten och en oviss framtid. Varthän och till vad vet ingen. Allra minst han själv.