Rudolph Ravaillac är en revyskådespelare med uppsåt snarare än ambition. Herr Ravaillac tar sig fram med ett munväder han inte alltid förstår, med ett yttre som får de mest väluppfostrade kvinnor att göra ett undantag. Förförarkonsten antar en tillyxad estetik när vår kavaljer tråcklar sig in. Komiken är dock försåtlig, i en tid när Kullahalvön är vad Bjärehalvön blivit ska överklassen skakas i grunden. Ravaillac väcker inte sympatier hos många. Men så hade han heller ingen barndom. Viljan satt i riset. Barn fick inte "klemas" bort. Gossar måste härdas för att inte ruttna. I synnerhet gossar som hade en dragning till rephoppning och dans. Människan behöver kärlek för att inte duka under, till varje pris bekräftelse. Den yngling som sällskapade flickor fick respekt. Den yngling som bedrog sig själv och sin omgivning togs upp i gemenskapen. Sanning var ingenting annat än det bedrägeri som inte blev avslöjat. Livet var teater. Det här är en berättelse om hur det kan gå när en människan inte får vara den hon blivit född till att vara.