Hugo – en Rask historia är en parafras på Lena Anderssons kritikerrosade roman Egenmäktigt förfarande, men här berättad ur Hugo Rasks perspektiv. I romanen får man följa kulturmannen Hugo, hans arbete, liv, tankar och funderingar. Man får händelseförloppet delvis återberättat, men denna gång ur Hugos perspektiv. Är kulturmannen Hugo medveten om föredragshållarens intresse av "honom" som man, eller tror han att hon är intresserad av hans arbete och honom som kulturperson? Finns det någon kärlekshistoria från Hugos sida eller är det ett ”påhittat förhållande” där föredragshållaren genom sina fantasier, drömmar och längtan efter kärlek och uppmärksamhet på det personliga och på det kulturella planet tycker sig se ett intresse från Hugos sida? Har de en kärlekshistoria? Hur ser Hugo på saken? Alla som läst Egenmäktigt förfarande har funderat över detta och vill veta vad och hur Hugo tänkte.