Samarbeten mellan det allmänna och enskilda kan ta sig en mängd olika uttryck. Den vanligaste formen av samarbete är att det offentliga köper och det privata levererar varor och tjänster. På senare år har emellertid utvecklats andra former av samarbete, där det offentliga och privata på ett fördjupat sätt delar på risker och förtjänster. Sådana fördjupade samarbeten benämns ofta OPS, vilket står för offentlig-privat samverkan. Samtidigt har det under lång tid varit vanligt att man som en del i den kommunala detaljplaneringen slutit olika typer av samarbetsavtal med privata aktörer. Sådana samverkansprojekt faller också in under begreppet OPS och kan utgöras av entreprenader eller koncessioner, där koncessioner innebär att den privata parten tar den ekonomiska risken men i gengäld får en exklusiv rätt att ekonomiskt utnyttja sina tjänster. OPS kan även bestå av gemensamt startade företag, där det offentliga och det privata tillsammans utför viss verksamhet, s.k. institutionaliserade partnerskap.
Boken behandlar de rättsliga förutsättningarna för OPS med utgångspunkt i de nationella regler som sätter ramarna för kommunernas möjligheter att delta i den här typen av samverkan, statsstödsreglernas inverkan samt de formkrav som följer av upphandlingslagstiftningen.