Frågor om internprissättning är ständigt aktuella för närstående företag i multinationellt verksamma koncerner. Den s.k. armlängdsprincipen ligger till grund för hur gränsöverskridande transaktioner ska prissättas och beskattas och innebär att priset mellan närstående företag ska motsvara vad som skulle tillämpats mellan oberoende parter under jämförbara omständigheter.

I svensk rätt återfinns principen i den s.k. korrigeringsregeln i 14 kap. 19 § inkomstskattelagen. Skatteavtalens armlängdsregel har utformats i enlighet med artikel 9 (1) i OECD:s modell för skatteavtal. Till hjälp för tolkningen har OECD gett ut Transfer Pricing Guidelines. Dessa riktlinjer är nyligen ändrade inom ramen för OECD:s BEPS-projekt. Undersökningen omfattar vilket rättskällevärde OECD:s Transfer Pricing Guidelines har vid tillämpning av skatteavtal och korrigeringsregeln, med särskilt fokus på när omkarakterisering av transaktioner bör göras enligt riktlinjerna. En jämförelse görs av möjligheten att omkarakterisera transaktioner enligt OECD:s riktlinjer med att omkvalificera rättshandlingar enligt intern rätt, dvs. Högsta förvaltningsdomstolens praxis om beskattning av rättshandlingar på grundval av deras verkliga innebörd.

En central del i undersökningen är att klargöra om korrigeringsregeln tillåter en omkarakterisering av transaktioner och vad som utgör den rättsliga ramen och avgränsningen för denna. Författaren ger även vissa synpunkter de lege ferenda vad gäller armlängdsprincipen i korrigeringsregeln och OECD:s modellavtal.

Framställningen är en sammanläggningsavhandling och utgör en fristående fortsättning av de frågor som behandlas i författarens licentiatavhandling Verklig innebörd (2012) och två artiklar i Svensk Skattetidning (2013, 2015).