Poliser och åklagare måste ges tillgång till information för att de skall kunna utreda brott. Samtidigt innebär regler som ger brottsutredare sådan tillgång i många fall intrång i enskilda individers grundläggande rättigheter. Frågan om hur avvägningen mellan dessa viktiga intressen skall göras har ständig aktualitet. I denna rättsvetenskapliga avhandling riktas intresset mot handlingar, som ofta innehåller information som brottsutredare behöver. Frågan om brottsutredares tillgång till handlingar analyseras genom en jämförande studie av tre regelkomplex, nämligen beslag i förening med reell husrannsakan, myndigheters utlämnandeskyldighet – framför allt regeln om informationsskyldighet – samt straffprocessuell editions- och exhibitionsplikt. Undersökningen omfattar såväl en kartläggning av gällande rätt som en kritisk och konstruktiv analys. Genom att jämföra sådana aspekter som avvägningar, förutsättningar och förfaranden synliggörs de olika regelkomplexens särdrag. Utgångspunkten för den kritiska och konstruktiva analysen är att god lagstiftning bör vara väl avvägd, klar och koherent. Framför allt då det gäller de två förstnämnda kriterierna används Europadomstolens praxis som en måttstock för vilken kvalitet som de svenska reglerna bör ha. Undersökningen visar på vissa problem med svensk rätt, varför också förslag till förbättringar lämnas.