Jag hörde Jonatans motorcykel. Hur den kom uppför Vårbergsbacken nerifrån byn, saktade in i vägkröken och körde upp på vår infart. Jag kände hur all ängslan rann av mig. Jag hade faktiskt varit orolig. Men nu hörde jag motorcykeln och kände att då var ju allt i sin ordning!
När jag rundade husknuten och gick mot grinden för att öppna den såg jag ingen där!
Jag bara stirrade. Jag stirrade och stirrade!
Jag hade ju hört motorcykeln komma!

När jag kom in satt Maken och talade i telefon. Djupt allvarlig. Sju timmar senare anlände vi till IVA i Karlskrona. Då var Jonatan död. En man mitt i livet, mellanbarn i en välutbildad familj med mamma, pappa och två helsyskon. Utbildad skärgårdskapten. Själv pappa till en treåring.

Det har gått fyra år under vilka jag lärt mig ett par nya ord. Salongsmissbrukare – en proper man som sköter sitt missbruk så att vare sig familj eller arbetsgivare märker någonting av missbruket. Adhd – en neuropsykiatrisk sjukdom som jag tidigare uppfattat som en tillståndsbedömning förekommande i en del problemfamiljer. Inte en diagnos på en intelligent medelålders man med ”bara lite myror i brallorna.”
Medan jag renskrev mina anteckningar till den här boken fick jag en plötslig ingivelse att det möjligen skulle kunna finnas någon koppling mellan Adhd och Missbruk!
Det gör det! Det finns ett klart samband! Det står att läsa på Karolinska Institutets hemsida om Forskning runt Adhd. Jag vet inte om jag ska bli lättad eller ledsen. Mest bestört, tror jag.

Varför fattade vi i familjen ingenting!

*