Angående rörelsen i motpolerna som det upprätthållande. Om tomheten och tvivlet som livets förutsättning. För vindfläktens skull som låter viskningarna föras vidare, drar bort, länkar samman och aldrig låter sig fångas. Om destruktiviteten i oss och i den ständigt pågående historien. Och så om strimman av visdomen och poesin som beslöjad kommer oss till mötes alldeles utanför vår egen port, just som vi skulle gå ut och leta efter sånglärkan - vår sista dag på jorden.