Från en varm sommaridyll på ett litet torp i skogen till Sveriges krishantering. Håkan och Anna-Karin äger torpet ’Pers-Stuga’ i Stabäck utanför Ängelsberg, Fagersta kommun i Västmanland. Måndagen den fjärde augusti 2014 slog Branden till mot Stabäck. Den hittills största skogsbranden i svensk modern historia. Torpstugan klarade sig märkligt nog med endast smärre skador. Förrådet och utedasset brann ner. Tomten likaså. Stora stenblock sprängdes av värmen från elden samtidigt som utemöblerna i plast klarade sig. Hur är det möjligt? Detta är familjens berättelse om Branden. De befann sig i Stockholm när Branden slog till, och upplevde inte elden fysiskt. Berättelsen är en privat beskrivning av händelseförlopp, upplevelser och reflektioner betraktat från ett utifrånperspektiv kombinerat med den drabbade personens inifrånperspektiv. I berättelsen, som omfattar tiden från 4/8-2014 till 25/5-2015, då avspärrningarna av brandområdet hävdes, beskriver Håkan sina och familjens upplevelser kring branden och hur det känns att tillhöra kategorin ’de Drabbade’. Successivt efter olika träffar och händelser utvecklas förståelsen och insikten om den ovanligt komplexa situation som Branden orsakat och som fortfarande, snart ett år efter, starkt involverar och engagerar myndigheter, organisationer, utredare och forskare. Berättelsen är uppdelad i två delar. Första delen beskriver i kronologiskt ordning den inledande tiden efter 4/8. Hur det var att nästan säkert veta att torpet brunnit ner. Därefter tillåtelsen att åka till torpet, glädjen men även den stora besvikelsen. Andra delen omfattar ett antal enskilda händelser och resonemang som hänger ihop i ett sammanhang men kan läsas som fristående delar. Det som börjar som privata upplevelser, känslor, sakfrågor och reflektioner kring nerbrunnen egendom utvecklas successivt till spännande insikter om förhållanden, komplexitet, strukturer och ledarskapsfrågor inom svensk krishantering.