Denna nattsvarta lilla bok präglas av en kärv humor, en organisk blandning av stort och smått. Men dess slutledningar eliminerar det oskuldsfulla i vår vardag. // Överhuvudtaget är Besk Brygd i dag en skrämmande aktuell bok. Då den kom ut 1947, passerade den förvånansvärt obemärkt förbi. Nu i efterhand kan vi se hur Mirjam Tuominen föregriper Hannah Arendts tes om den banala ondskan och Alice Millers teori om Hitler som det misshandlade barnet. Vi kan se samma feghet, grymhet och byråkratiska dumhet som möjliggjorde Förintelsen upprepas i dagens Europa. // Mirjam Tuominen kom aldrig över nazismens brott. Hon bevarade livet ut en smärtsam hudlöshet för lidanden och oförrätter, också utanför sin personliga upplevelsesfär. Hon saknade så kallade vanliga människors överlevnadsstrategi: förmågan att släta över, vända ryggen till och dränka sin upprördhet i socialt umgänge. I Besk Brygd åskådliggör hon sin asociala fasa, som egentligen borde var det enda etiskt försvarbara förhållningssättet i en vansinnig värld