I boken beskriver författare medryckande och kärleksfullt sin farfars, Jozef Lenartowicz (1870-1951) liv, släkt, arbete och resor. Han var nestor i familjen Lenartowicz, ingenjör elektriker och professor vid Tekniska Högskolan (Politechnika) i Warszawa, utbildad vid Federala Tekniska Högskolan i Zürich, Schweiz. Han arbetade och levde under större delen av sitt liv i Warszawa, under alla de tragiska ögonblick då staden lidit som mest. Han växte upp i Polen under ryska tsarens välde, överlevde det första och andra världskriget och Warszawas resning år 1944. Han dog i Warszawa 1951, under tiden för Stalins diktatur i Polen. Men han fick också uppleva den andra industriella revolutionen, en era av ”ånga och elektricitet”, en tid när Europa gjorde stora tekniska framsteg. Han tjänstgjorde som chefsingenjör för byggandet av Warszawas Elektriska Spårvägar och dess kraftverk och var en av pionjärerna bakom utvecklingen av tunnelbanan i Warszawa.