Bakom Himmlers mask- vem var Heinrich Himmler?Är det verkligen meningsfullt att bege sig in i historiska massmördares själsliga sumpmarker? Finns det en potentiell Himmler i människans inre som kan träda fram under synnerligen ogynnsamma omständigheter? Hitler, Himmler och Stalin är bara några av de mest anmärkningsvärda exemplen under 1900-talet. Andra exempel, bara trettio år tillbaka i tiden, är Röda khmererna och Pol Pots terror i Kampuchea, dagens Kambodja. Ytterligare exempel på massmord skedde på 1960-talet och första delen av 1970-talet i Vietnam. Massmorden i My Lai den 16 mars 1968 är ett exempel på hur amerikanska soldaters mordiskhet ledde till slakt av människor, djur samt nerbränning av hela byar. Idi Amins skräckvälde i Uganda, Saddam Hussein dito i Irak skall heller inte förglömmas. Till detta kan läggas massmorden i Rwanda mellan april och juli 1994 då mellan en halv miljon till närmare en miljon människor dödades av vilka merparten tillhörde gruppen tutsier. Även massmorden i Jugoslavien på 1990-talet hade vissa likheter med judeutrotningen i Nazityskland. Trots massmord under senare tid är vi inte färdiga med nazitidens terrorvälde och heller inte med gåtan Heinrich Himmler. Den pockar fortfarande på sin lösning. Vad det var som drev Hitler, Heydrich och Himmler m.fl. att genomföra utrotningen av judarna? Sedan Heydrich hade mördats 1942 ökade Himmler sina ansträngningar i utrotningskriget mot judarna och den internationella judiska bolsjevismen. Trots att en rad biografier har skrivits om Himmler har vi fortfarande inte något egentligt grepp om Himmlers personlighet. Hur tänkte han och vad var det som drev honom? Hade han överhuvudtaget några mänskliga känslor? Det går knappast att skapa ett porträtt av Himmler utan att samtidigt relatera till nationalsocialismen och Tysklands historia. Den delen ska ses som en ram till huvudberättelsen om Reichführern Heinrich Himmler, massmördaren.Curt Andersson är fil dr i arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet och författare till bl.a. böckerna Samhällsinstitutioner i brytningstid, Med politiken som ledstjärna samt Ångest i organisationen.