Eldens aska
Stina Nilsson, född i Västervik 1963. Har jobbat som journalist och är Afrikafrälst. Engagerad i smått och stort, och älskar att fika med människor.
Hon är en kattokig mamma som har sitt liv i Norrköping. Med sambo och dotter bor hon i Röda stan, som är som en liten bullerby mitt i staden. Stina älskar att skriva, allt sedan tonåren, dikter och betraktelser.
I dag har hon släppt två diktböcker: Eldens aska och Vattnets ådra. Två romaner: debutromanen Andetag och Eko av natt. Och en saga: Sagan om smått och gott. Stina sjunger jazz och målar. Omslagen på hennes böcker är hennes egna tavlor.
Jag tycker om att se och göra en helhet, säger hon. Flera av hennes dikter har blivit sångtexter.
Hon har efter två hjärnblödningar blivit sjukpensionär och kan därmed skriva på heltid.
Äntligen gör jag det jag brinner för, säger hon själv.
Diktsamlingen "Eldens Aska" ger vid en första anblick intrycket av att vara en jagberättande positionsbestämning.
En sorts "jag" som vi lär känna och som alternerar med ett "hon": Som i 'Solsilver':
"Hon lade huvudet bakåt Och skrattade Om tio spårvagnar stod på rad för att skrotas så skakade dom av skratt"
Det är alltså frågan om vad diktjaget, gör, tycker förmår och råkar ut för. Inget är gömt i några dunkla manövrer eller ordkapuschonger. Men här och var finns mera vilt famlande och också mera genererande undermeningar.
Det kan gå från det storslagna till det mikrolilla, från det abstrakta till det konkreta. En del är ren referens. Jag vill gärna ge er denna:
"I mitt liv sjunger kråkorna I mitt liv skaver det Jag gör mig av med mina skor Jag gör mig av med ljudet av läten Då först då kan solen glänsa av guld regnet bli härligt blött jorden bli fri" Tidningen Kulturen, oktober 2013
http://stinanilsson.jimdo.com/ Eldens Aska är en ganska ovanlig diktbok i det att poesin är skriven i ett totalt ljust ordsbruk. Den är luftig och mycket levande på ett positivt sätt även när dikternas innehåll är mer av kolsvart karaktär stundtals. Det till synes lättsamma anslaget är orden som vrider och vänder på Stinas tillvaro och liv.
En konstnärsjäl är hon till fullo, det märks i raderna. och förmågan att skriva luftigt även kring det hårda som kan hända i livet är riktigt bra. Dikter i allmänhet är ofta tunga tunga tunga när det deppiga avhandlas. Därför känns det upplyftande när man ser att Stina skriver med sin egna poesiskrift även där brukligt brukar vara en annan ton.
Således är hon en poet med trogen sig själv. fint! monsterum.blogspot.se, oktober 2013