Medan jag håller på att avsluta En gränslös framtidsvärld överraskar den norska Nobelkommittén världen med att ge 2009 års fredspris till Barack Obama. Jag har just gått igenom en mängd uppgifter om fredspristagarna 1901-2008 och vet således att Obama långt ifrån är den förste USA-presidenten som får detta åtråvärda och prestigefyllda pris. I samband med mitt skrivande har jag också läst Nobels testamente och Bertha von Suttners berömda antimilitaristiska roman Ned med vapnen! och jag har funderat på vilken betydelse den österrikiska baronessan Bertha kan ha haft för Nobels beslut att också dela ut ett fredspris. Detta tror jag inte var någon självklarhet för honom innan Bertha fick ett ord med i laget. Under årens lopp har jag träffat många fredsfrämjare av skilda slag. En av mina absoluta favoriter är Fataneh från Teheran och Stockholm. Man måste möta denna viljestarka person för att riktigt känna den livslust hon utstrålar. Fataneh har i denna text fått bli en representant för de tusentals människor i mindre och större fredsgrupper som inte bara drömmer om en gränslös framtidsvärld utan som också efter tid och förmåga engagerar sig för en sådan. Fatanehs karriär i fredsrörelsen har just börjat. Hon är verksam i föreningen PeaceQuest International, i Sveriges Fredsråd och i den sjungande fredsgruppen Vox Pacis. Passa på och bekanta dig med Fataneh, kanske blir det hon som får Nobels fredspris en vacker decemberdag i framtiden! I vart fall vet jag att hon skulle fundera noga på hur prispengarna skulle kunna göra bäst strategisk nytta i det livsnödvändiga arbetet med att omvandla den våldskultur som präglar vår tid till en framtidens fredskultur. Jag hoppas att Barack Obama noga tänker över just den saken, både när det gäller hans privata prispengar och fördelningen av anslag ur den amerikanska statsbudgeten under de närmaste åren. Valentin Sevéusseveus