"Det var en helt vanlig dag i maj. Tvillingarna hade varit i skolan, precis som vanligt. Precis som vanligt hade de haft geggamojakrig mot andraklassarna på rasten, kastat suddgummin på Lisen och Flisen och Putte och Plong i klassrummet och lagt grönkålspudding på frökens stol i matsalen. Nöjda med ännu en lärorik dag i skolan åkte de nu med den gula skolbussen hem. Bussen stannade som vanligt vid uppfarten till huset och den glada busschauffören vinkade av dem.
Precis när de skulle öppna dörren och gå in så hörde de att farfar Uno gapade och skrek någonstans ute i trädgården. Så de gick ut i trädgården för att se vad han höll på med.
-Arto och Anita! Här är jag! I trädet! Ni måste hjälpa mig ner! Ropade Uno. Och då såg de att han satt med rullstol och allt högst upp i ett träd."

Tvillingarna Arto och Anita är sju år, och går i första klass. Deras föräldrar jobbar jämt och är aldrig hemma, men deras tokiga farfar Uno, som bor nere i källaren i deras gamla kråkslott, är hemma desto mer.
Denna vårdag när barnen kommer hem från skolan sitter farfar Uno uppflugen i ett träd och gapar och skriker. Han hamnade där när han skulle testa sin nya raketmotor till rullstolen. Tvillingarna får hjälpa honom ner, och sen tar farfar Uno med dem på utflykt, som råkar bli ett helgalet äventyr! De kör vilse i en läskig döskallegrotta, de blir uppätna av en albinoval, som stjäl deras färger. De kommer till en ö som är bebodd av mumier, och mitt i allt börjar jakten på att få tillbaka sina färger igen.

"Mumien som skulle visa dem vägen upp till hövdingen på Konkelonkeberget hette Ragnar. Han gick före med en stor kniv som han svingade framför sig genom djungeln. Farfar Uno körde som vanligt sin turborullstol med inbyggd syn, över stock och sten, och tvillingarna följde med i släpet. Det surrade högljutt här och var, och rätt som det var kunde det flyga fram getingar, stora som fotbollar. Men dem viftade Ragnar bort med sin stora kniv. Men det var värre när Ragnar snubblade över en tjock trädgren, som visade sig vara en enorm pytonorm. Den blev vansinnig och slog snabbt flera knutar om Ragnar, så att han inte kom loss."

Boken är inbunden i hårdband och är gjord som en bilderbok, och det är ganska mycket text, vilket gör den lämplig för barn i åldrarna 5-7 år. Illustrationerna av Kungälvskonstnärinnan Elinca André är handgjorda, färgglada och naiva akvareller som förstärkts med akryl och konturer.
Sagan är skojsam, fnissig och tokrolig med mycket fart, och det ena äventyret följer på det andra. Vissa delar är lite läskiga, tex när de är inne i döskallegrottan bland alla skelett och spindlar, eller när de blir slukade av den stora albinovalen.

Författarna, Elinca och Manuel André som bor utanför Kungälv med sina två barn, verkar annars för att barn och familjer ska komma ut på vardagsäventyr och ge sig ut i naturen tillsammans, genom företaget Expedition André. Elinca har tidigare också illustrerat böckerna om Sara och Monjorna av Lotta Kilander.

"Det här är riktigt rolig 5-6-årslitteratur" skriver Maria Nestorzon från Btj, som också tycker att illustrationerna är "lika roligt gränslösa som texten".