Detta är boken om min son som tog livet av sig en månad innan han skulle fylla 27 år. Den handlar om hans kamp mot sig själv och i livet. Han var självdestruktiv redan som barn och levde livet med en nyfikenhet och hyperaktivitet som var svår att tillfredsställa och bromsa. Han hade alla möjligheter att bli precis vad han ville, kapaciteten fanns, men han raserade alltid det han byggt upp, strax innan han nådde mållinjen. Han provade hasch när han var 11 år och började droga med amfetamin när han var 12-13. Amfetaminet fick honom att känna sig ”vanlig” som han uttryckte det. Han kände att han kunde gå på ett lägre varvtal, men efter flera års bruk gick han in i psykoser, med vanföreställningar, röster i huvudet och paranoia.

Boken handlar också om våra möten med omsorgs-Sverige och den svenska psykvården. Tredje kapitlet baseras på mina daganteckningar som jag gjorde under tiden han var inskriven på psykiatrisk klinik. I tredje kapitlet återger även min sons läkare med egna ord sina intryck och reflektioner.

Slutligen handlar boken om mig som mamma och hur jag har tänkt, känt, oroats och kämpat genom åren. I sista kapitlet återges hur jag har arbetat med sorgen. Det här är en bok att känna igen sig i, att hämta styrka ur och att förstå hur ett funktionshinder genomsyrar vardagen både på gott och ont