Lenke Rothman är en av efterkrigstidens mest betydande konstnärer. Hon föddes i Ungern 1929 och kom till Sverige med Röda Korset 1945 som överlevande från koncentrationslägret Bergen-Belsen. Hon hade då dubbelsidig lung-tbc och flyttades under sex års tid runt mellan olika svenska sanatorier. De material som fanns tillgängligt att arbeta med i sjukhusmiljön under denna första tid i Sverige var tråd och papper, material som återkommit genom hela Lenke Rothmans konstnärskap. Boken innehåller texter av Margrit Wettstein som beskriver Lenke Rothmans förhållande till tingen med hänseende till de minnen hon har från tiden före och efter tiden i koncentrationslägren, det Sigmund Freud kallade erinringsarbete. Niclas Östlind fokuserar i en intervju Lenke Rothmans fascination för fragmentet som ett sätt att synliggöra helheten och att addera, ständigt addera. Magnus Jensner belyser i sin essä olika delar av Lenke Rothmans skapandeprocess medan Lenke Rothman i sin text JAG skriver om människans inre styrka som ett riktmärke för hur vi uthärdar. Boken Lenke Rothman – Gåvor är producerad i anslutning till den utställning med samma namn som visats på Dunkers kulturhus i Helsingborg under våren 2008. Parallelltext på svenska och engelska