Strindberg steg en morgon i början av april 1898 ombord på tåget vid Gare du Nord i Paris för att resa hem till Sverige. Han hade då varit ute i Europa i femton år, från det han var trettiofyra tills han var fyrtionio. Han lämnade kontinenten, men inte de kontinentala idéerna. Tvärtom, hela hans författarskap befinner sig på en internationell bangård, och flertalet artiklar i Strindbergiana 23 behandlar Strindberg som prosaberättare i ett europeiskt sammanhang: Sara Danius: Boken i boken: Strindberg, staden och skyltarna. Annie Bourguignon: Mellan Balzac och Kafka: Strindbergs Inferno. Ludvig Rasmusson om hemvändaren Strindberg. Björn Meidal: Vad har Strindberg betytt för oss svenskar? Per Stounbjerg om Strindbergs självbiografiska prosa. Barbro Ståhle Sjönell om Världens bästa novell: Ett halvt ark papper. David Gedin om Röda rummets inträde och mottagande i den svenska publicistiska offentligheten. Dessutom: om Edvard Munchs Strindbergsporträtt och en översikt över Strindbergsuppsättningar 20042007.