Georg Heinrich von Görtz (1668 1719) är den avskydde holsteinaren som blev Sveriges mäktigaste man under Karl XII:s senare år. Utan att ha någon officiell post i Sverige blev han kungens förtrogne som skaffade medel till krigets fortsättande efter 1715. Ämbetsmännen och rådgivarna sköts åt sidan. Görtz kom också att styra utrikespolitiken. Sverige var i krig med länderna runt den nedåtgående stormakten. Uppgiften blev att förhala inledda fredsförhandlingar genom att spela ut fiendena mot varandra. Under tiden kunde Karl XII rusta. Görtz hade få övermän vid förhandlingsbordet. Han ägde en stor diplomatisk förmåga och kunde dupera motparten med en enastående talekonst. Sanningar, halvsanningar och rena lögner ingick i bagaget. Då kungen sköts den 30 november 1718 blev detta också Görtz fall. Anklagad för att ha ingjutit skadliga tankar i kungen dömdes han till döden. Länge målades Görtz minne i mörka färger. Här ges en mer nyanserad bild och författaren jämför med andra personer som framkallat motvilja i den svenska historien utlänningar, uppkomlingar, åsiktsextrema, ansedda som klassförrädare och/eller arroganta. Jan Berggren, född 1944 i Stockholm, är författare och historiker med ett dussin böcker bakom sig. Han har tidigare varit arkiv- och museichef. Som pensionär bor han i Skåne.