Yngve Espmark (f. 1933) är född och uppväxt i Strömsund, Jämtland. I slutet av 50-talet och början av 60-talet studerade han biologi vid Stockholms universitet, där han 1970 också disputerade och blev fi l. dr. i etologi på grundlag av en avhandling om beteende och beteendeutveckling hos rådjur. Efter några år som docent och NFR-anställd forskningsassistent vid Zoologiska institutionen, SU, blev Espmark 1975 utnämnd till professor i etologi vid Universitetet i Trondheim, en tjänst som han innehade till sin pensionering 2001. Under åren 1996-2008 var Espmark generalsekreterare i Det Kongelige Norske Videnskabers Selskab. Espmarks forskning har en övervägande beteendeekologisk tillnärmning, och speciellt har han intresserat sig för sociala relationer och kommunikation mellan grupper och individer hos framför allt fåglar, men frågeställningarna har också omfattat bl.a. ren, rådjur och hjort. Snösparven är sannolikt en av de mindre kända bland våra småfågelarter. Den troligen främsta orsaken till detta är att fågeln har valt att häcka inom sådana områden som bara undantagsvis frekventeras av folk flest. Det är huvudsakligen i de arktiska områdena man träffar på häckande snösparv, som där kan uppträda i mycket stora och täta populationer. Betydligt glesare är det mellan bona i vårt land, där häckningen försiggår framför allt i de högalpina fjällregionerna. Boken är på sitt sätt en monografi om snösparven, men huvudvikten ligger på fågelns häckningsbiologi. Beskrivningen och analyserna baserar sig i allt väsentligt på de data som författaren och hans forskarkollegor samlade in på Svalbard under en lång följd av år (1998-2013). Förutom en önskan att göra en vacker och på många sätt intressant fågel bättre känd för en bredare allmänhet, var den främsta drivkraften bakom forskningsprojektet att söka svar på frågan varför snösparven, som den enda passerina fågelarten, har lyckats etablera sig som permanent häckfågel på ögruppen. Dessutom ansågs snösparven vara väl ägnad som modellart för att på principiellt grundlag studera hur till dels extrema miljöförhållande påverkar uppkomsten av en arts beteendemässiga och andra anpassningar.