Vi genomlever idag en veritabel kontrarevolution. Sedan 1980-talet har de mest välbärgade skikten börjat lägga beslag på en allt större del av samhällets totala inkomster och förmögenheter, vilket innebär ett brott mot en längre historisk tendens till minskade ekonomiska klyftor. De ekonomiska och sociala faktorerna bakom detta trendbrott är välkända. Vad som däremot inte har uppmärksammats tillräckligt är hur den teoretiska förvirringen beträffande jämlikhetens själva idé har undergrävt legitimiteten för skatte- och omfördelningspolitiken. Därmed står vi inför en paradox: Samtidigt som en överväldigande majoritet av befolkningen anser att de nuvarande klyftorna är oacceptabla, finns det inget starkt stöd för åtgärder som skulle kunna minska dem.
I Ett samhälle av jämlikar åtar sig Pierre Rosanvallon att spåra jämlikhetstanken genom historien i syfte att ge ny stadga åt en politik för ett rättvisare samhälle. Det finns ingen återvändo till 1900-talets välfärdsstat. Idag måste ett samhälle av jämlikar istället byggas på nya principer som tar hänsyn till demokratins förändrade kontext och skapar förutsättningar för en aktiv och levande solidaritet.