Dagboksromanen är en underlig och motsägelsefull genre. I den får dagbokens krav på sanning och uppriktighet brottas med romanens möjligheter till lögn och förbannad dikt. Fram träder en spänning mellan verklighet och fantasi, som också borrar sig in i dagboksromanens själva kärna: konstruktionen av det skrivande jaget. I sin avhandling, Jag är icke heller en, kartlägger Maria Wahlström den svenska dagboksromanen utifrån ett trettiotal romaner publicerade mellan 1825 och 2010. Diskussionen av dagboksromanens formspråk fördjupas framför allt i studiet av tre centrala verk: Fredrika Bremers En dagbok, Hjalmar Söderbergs Doktor Glas och Eyvind Johnsons Drömmar om rosor och eld.