Sture Axelson (1913–1976) gav ut böcker under fem decennier. Främst var han poet och debuterade som tjugofemåring 1938 med samlingen Vägarna på slätten. Dikternas landskap var hans östgötska hembygd, liksom det Italien han sökte sig till som antikkännare, latin-lärare och översättare av både romersk litteratur och modern italiensk poesi. Han tolkade Nobelpristagarna Salvatore Quasimodo och Eugenio Montale, och deras täta, eftertänksamma poesi påverkade också hans egen produktion.
Sture Axelson utgav sammanlagt fjorton diktsamlingar (varav två urvalsvolymer), fyra romaner, ett par översättningsvolymer och en avhandling om den romerske poeten Claudianus. Hälften av hans produktion är från hans tolv sista levnadsår fram till 1976; det var också en tid då han kämpade mot allt svårare reumatism.
Trots positiva recensioner och bidrag i betydelsefulla antologier blev Sture Axelson inte någon känd poet. Hans tillbakadragna personlighet och besvärliga levnadsomständigheter bidrog till det. Men han hör till de många utmärkta diktare som bildar den nödvändiga bakgrunden till författarskap som Hjalmar Gullbergs, Karl Vennbergs eller Tomas Tranströmers. Den svenska poesin vore fattigare utan dem, och tack vare Olov Hertzmans insiktsfulla och noggranna bok om Sture Axelson har vi nu fått möjlighet att lära känna en av dessa goda vingårdsarbetare närmare.