Semaforen och lodlinan är den femte fristående delen av ett av de mest uppskattade memoarverken på svenska. Det är en rik och stämningsmättad skildring av elva intensivt händelserika år (1995–2005). Ett avsevärt stycke spännande nutidshistoria. Här ryms både humor och vemod i porträtten av vänner, berömda diktare världen runt, förtryckta människor, döda närstående. En yttre och inre resa som tar oss genom läsandets och skrivandets äventyr, till svenska kyrkogårdar och herrgårdsbibliotek, till Stockholms dolda rum och med Svenska Akademien – där Wästberg tog sitt inträde 1997 – som mittpunkt för vänskap och hemkänsla. Dråpliga episoder växlar med skakande vittnesbörd om tillståndet i Centralamerika och Zimbabwe och från många resor till södra och östra Afrika. En livssyn får kontur, ett personligt signalement med en okuvlig livsglädje i dödens närhet. I svidande ärliga slutscener gestaltas uppbrott, skilsmässans smärta, kärlekens obönhörlighet, vånda och jubel.