Tvillingarna Elsa och Elliott är oskiljaktiga: Som sagobarn, säger tanterna till mamma. Hela somrarna tillbringar de på farfars gård med bad i den mörka sjön, med serietidningar i gungsoffan, med kattungen Berit och med den åldrande grisen Ernst som farfar aldrig förmår sig att slakta. Så borde det alltid få vara, tycker åtminstone Elsa. Men åren går, Ernst självdör och så småningom även farfar. Och däremellan trillar Elliott i vattnet och dör han också. Så attElsa blir ensam kvar.  Katarina Danielsson berättar lekfullt och med stor ömhet om Elsa och Elliott, tvillingsjälar som döden plötsligt skiljer åt. Eller gör den verkligen det?   En oemotståndlig roman om kärlek, sorg och band som aldrig brister.

Katarina Danielsson är född 1975 och bor vid Kullaberg i Skåne med sambo och dotter. Hon arbetar till vardags som journalist på tidskriften Femina och debuterade 2001 med den uppmärksammade Livet vinkar (som en Kurt). "Det är som svenskt solsken i en vacker portion. Svenskt för att det är vemodigt. Och solsken för att det är genomströmmat av ljus och värme." Sydsvenska Dagbladet om Livet vinkar (som en Kurt)