Daniels bok är boken om en människas väg genom livet, snubblande från nederlag till nederlag. För varje gång reser han sig upp och fortsätter framåt in i det okända och för varje gång är han en erfarenhet rikare, erfarenheter som kan förvandla sig till insikter i bästa fall. Det är också historien om en människa som inte passar in och som faller mellan alla stolar. Hans historia börjar i efterkrigstidens Finnmarken, längst norr i Norge och fortsätter genom sextio- och sjuttio-talet, eftersom han förflyttar sig från Landet Norrut till Landet Söderut och tillbaka igen och sedan vidare. Han lever i en sprit- och drogpåverkad tid och kämpar med sina inre demoner, lusta och begär, samtidigt som han söker efter sin uppgift i livet. Det är också en generationsroman, tillägnad alla udda existenser och utkantvargar, alla de som inte hittar sin grupp eller sitt gäng, men som ändå finner varandra i utanförskapet. Berättelsen är delvis autofiktiv, det vill säga att författaren hämtar inspiration från eget liv och erfarenheter, men utan att vara en självbiografi.