”Efter några timmar, just när jag inte trodde jag skulle orka hålla mig kvar längre, fick jag syn på en bogserbåt som kom emot mig. Jag vinkade med halsduken. Men båten fortsatte förbi.” Det är den 23-årige sjömannen Alfred Morasso som berättar. Det är i januari 1920 och vinden är lika hård som kall. Han fryser ända in i märgen. I många timmar klamrar han sig fast i masten. Alfred blir den ende överlevande när det 115 meter långa fartyget Macona bryts av på mitten och förliser norr om Nidingen. Ögonblicket innan båten sjunker lyckas han klättra upp i en mast och surra fast sig. Endast masten sticker upp ovanför havsytan. Han hör ångestskriken när hans kamrater försvinner med fartyget ner i det mörka och iskalla havsdjupet. Timmarna går och Alfred är nära att ge upp. Då hör han trots stormen det svaga ljudet från en åtta hästkrafters fotogenmotor. Den sitter på en liten tulljaktbåt som körs av kustroddaren David Olsson från Onsala. Den dramatiska räddningen av Alfred den 18 januari 1920 är förutsättningen för den här boken. Carl-Magnus Stolt berättar med hjälp av ett unikt källmaterial hur det gick till när ångfartyget Macona gick till botten och tog 49 människor med sig – och vad som hände Alfred Morasso som var den ende överlevande. Det var sannolikt västkustens värsta förlisning i fredstid.