För 15 år sedan uppfattades projektorganisation och projektledning som universalmedicin för företags organisationsåkommor. Dylika universalmediciner har dock som regel brister, ofta i form av otrevliga kombinationer av bristande effekter och tråkiga biverkningar, så är även fallet med att arbeta i projekt. Har vi sedan dess lyckats utveckla en bra modell för hur vi ska agera i dagens projektintensiva organisationer? Har våra erfarenheter resulterat i en välgrundad teori om projekt att utgå från? Nej det har det inte. Vi har däremot en oerhört omfattande mängd projekthandledningsböcker, projektkonsulter, kurser i projektledning, liksom företag vilka framhåller just sin projektmetod som den bästa. Vi har diskussioner om vilken projektmetod som är bäst, må vara ”linjär” eller ”agil”, och vi har en hel del mer eller mindre intressant forskning om projekt. Dock är alla modeller och metoder varianter på ett och samma perspektiv på, eller teori om, vad som utgör ett projekt och hur dessa bör bedrivas.

I den här boken kritiseras detta perspektiv på vad projekt är och på hur de bör bedrivas. Här visas att denna projektlära både är i hög grad falsk och om den tas på allvar, dysfunktionell. Tar man dess råd på allvar går det inget vidare i projektet. I den här boken ”krossas” myterna om projekt. Därtill skissas på ett mer sant och mer funktionellt organisationsteoretiskt perspektiv på vad projekt är och hur de kan, och kanske bör, bedrivas.