Dagbok i kärlek och sorg handlar om hur man fortsätter att leva när ett barn har dött. Den handlar om hur man förhåller sig till livet som förälder till sina levande barn, varav ett har Downs syndrom. Relationen mellan förälder och barn är central och det finns mycket att både att skratta åt och gråta över.

En hjälp i att hantera sorgen kan vara att dela berättelser som visar att alla har sina bördor att bära och kan tappa fotfästet – men att livet faktiskt fortsätter och inte är så tokigt ändå.

Allt är berättat ur en mammas perspektiv och blandar stort och smått på det sätt som sker i livet; Mello ena stunden och djupa existentiella frågor om livets mening den andra.

Boken är ett nedslag i livet hos en småbarnsfamilj, där glädjen över livet och barnen blandas med den stora sorgen och funderingarna på hur livet ska bli för barnen som lever vidare.

Uppsalaförfattaren Jenny Tapper skrev under många år ned sina tankar och upplevelser och ett urval texter har samlats i denna bok, som hon hoppas kan vara till någon glädje och nytta för andra i samma situation. Det är även hennes sätt att få resa ett minne över barnet som dog och som inte fick hinna lämna tydliga spår efter sig ute i världen.