Martin Heidegger är kanske 1900-talets mest omskrivna och inflytelserika filosof. I Heidegger och filosofins metod hävdar Johan Eriksson att Heideggers huvudverk Varat och tiden inte i första rummet är en undersökning av människans vara utan snarare är en undersökning som ytterst syftar till att skänka filosofin sin egen metodologiska självförståelse. Heidegger och filosofins metod kan läsas som en övergripande introduktion till den transcendental-fenomenologiska metod som initialt skapades av Edmund Husserl, men som Heidegger försökte utveckla och radikalisera. Erikssons välformulerade och initierade studie är centrerad kring följande frågeställningar: Hur skall man undersöka och vinna tillgång till filosofins specifika forskningsområde? Vilken karaktär har den filosofiska kunskapen eller insikten? Och kanske viktigast: Vad kännetecknar filosofins särpräglade form av artikulation och begreppslighet?