Fyrvaktare är en poetisk monolog om livets essens och futilitet. En cynisk och ärlig berättelse som rör sig i gränslandet mellan spoken word och stand up. ”Nä, nu vänder vi blad… eller tar bladet från munnen och vänder sida. Det blir inte så många sidor. Jag är nog den plattaste boken på hyllan. De flesta biblioteksbesökare går bara förbi mig. Om nån lyckas få tag på mig så är det inte för mitt omslag, det är av misstag. Jag skummas igenom och ställs tillbaka igen. Igenslagen och tillbakaställd. Återigenslagen och tillbakafastställd, fast på helt fel plats, bak och fram, upp och ner och intryckt alldeles för långt. Någonstans mellan “Hej kom och hjälp mig” och ”Tack för kaffet.” Här kommer ju ingen hitta mig igen! Biblioteket stänger och det blir mörkt. Beckmörkt, kolsvart, nattsvart. Men...”