Införandet av kroppskamera i organisationer inom bevaknings- och säkerhetsbranschen har skett under en tid av omvandling av ordningsvaktsyrket – ordningsvakter patrullerar numera i allt större utsträckning allmän plats på uppdrag av offentlig sektor. Det innebär att ordningsvakter ska tillhandahålla polisiär kontroll och upprätthålla allmän ordning på offentlig plats. Det har i sin tur lett till en oro för att ordningsvakterna i större utsträckning ska bli utsatta för hot och våld i tjänsten. Ordningsvakter har också i större utsträckning fått se sina ingripanden bli dokumenterade av förbipasserade och spridda och kommenterade i traditionella och sociala medier. I denna rapport ringar vi in tre analytiskt distinkta manus för kroppskamerans användning och visar att det pågår en ”kamp” om i vilket syfte och hur kroppskameran ska användas. Enligt det ursprungliga manuset används kameran som skydd mot hot och våld. Över tid har det ursprungliga manuset anpassats till arbetsvardagen och nya manus etablerats i takt med yrkets förändrade karaktär. Kroppskameran har också använts som kontrollverktyg av såväl arbetsgivare som av ordningsvakter själva. Ordningsvakter använder även kameran som ett redskap i arbete med att erhålla legitimitet för det brottsbekämpande arbetet. Dessa nya manus pekar på ett behov av att inom den privata säkerhetsbranschen och i demokratiska forum diskutera vad uppdraget ”ordningshållning på allmän plats” innebär för ordningsvakter och vilka etiska och rättsstatliga principer som bör följas jämte lagstiftningens befogenheter och begränsningar.