SKOLANS STÖKIGA pojkar har kanske aldrig diskuterats så flitigt som nu. Killen som inte sköter sina studier är ett hett ämne i den politiska debatten och på tidningarnas ledarsidor. Det talas om honom i klassrum, lärarrum och på föräldramöten. Det är en elev som alla känner till och kan berätta egna minnen om.
Värst i klassen skildrar hur det gick till när »förortseleven« eller »invandrarkillen« de senaste decennierna vuxit fram som nytt namn för skolans stökiga pojkar. Med utgångspunkt i två fältarbeten i gymnasieskolor i Stockholms innerstad och i en förort granskar Rickard Jonsson talet om pojkarnas skolkris och antipluggkultur. Han frågar sig varför Fredrik Reinfeldt en gång ville kalla sig »förortskille« och varför några elever som han följer absolut inte vill bli tilltalade så. Jonsson samlar framgångshistorier bland unga som sökt sig från förorten till innerstaden i det fria skolvalets tid, och han följer andra elever som under sin skoltid haft rollen av att vara den störiga killen.
Värst i klassen kan ses som en fortsättning på
Blatte betyder kompis i vilken Rickard Jonsson undersökte skola, maskulinitet och språkanvändning. Men nu riktas analysen också mot innerstaden, svenskheten och antirasismen och hur man kan tala om stereotypen av förortskillen på ett sätt som inte låter nedsättande eller exkluderande och pekar ut dessa som skolans nya stökiga pojkar.