Analyserar det nya direktivet och lämnar förslag på åtgärder som behöver vidtas för att genomföra direktivet i svensk rätt. Utredningen har övervägt om direktivets bestämmelser om informationsansvar, ansvar för fullgörandet av paketreseavtalet m.m. bör genomföras i befintlig lagstiftning, genom ändringar i lagen (1992:1672) om paketresor. Utredningen har dock inte funnit en sådan lösning lämplig utan har i stället föreslagit en ny paketreselag.

Den lag utredningen föreslår riktar sig till arrangörer av paketresor och till näringsidkare som underlättar s.k. kopplade researrangemang. Lagen innehåller regler om bl.a. innehållet i paketreseavtal, villkor för ändringar i avtalet och ansvar för fullgörande av paketresan. Lagen föreslås också innehålla regler om information till resenären, både vid paketresor och kopplade researrangemang.

Utredningen föreslår också att direktivets bestämmelser om insolvensskydd genomförs genom ändringar i den befintliga resegarantilagen (1972:204). Utredningen föreslår att tillämpningsområdet för lagen begränsas till paketresor och kopplade researrangemang. Dessutom föreslår utredningen att resegarantin ska kunna tas i anspråk endast vid insolvens. Utredningen föreslår också att den nuvarande straffrättsliga sanktionen byts ut mot en administrativ sanktionsavgift. Utredningens analys av det befintliga systemet för att ställa resegaranti och förslag på åtgärder för att förbättra detta kommer redovisas i utredningens slutbetänkande.

Särskild utredare: Eva Liedström Adler.