En robot kan göra nytta i äldrevården. Det finns numera robotar som assisterar vid toalettbesök, duschning och ätande. Andra robotar underlättar kommunikation med vårdpersonal, hemtjänst, anhöriga och vänner. Åter andra fungerar som ersättning för sällskapsdjur. Det är numera möjligt att anpassa en robot till de speciella behov varje individ kan ha. Och i robottekniken ingår att roboten själv kan anpassa sig till brukaren.

Flera av dessa robottyper är etiskt utmanande. Smer (Statens medicinsk-etiska råd) menar att varje typ av robot måste bedömas för sig ur etisk synpunkt eftersom det finns ett stort antal olika typer kan man inte rakt av ta ställning till om robotar som sådana är bra eller dåliga i äldrevården och omsorgen. Varje robottyp kräver sin egna etiska analys.För vissa äldre skulle robotar kunna innebära ökat oberoende och självständighet. De kanske inte vill att andra människor ska vara med vid toalettbesök och i duschen, det känns alltför privat. För personalen kan en robot innebära avlastning av fysiskt tunga arbetsmoment. Alltför många i vården och omsorgen sliter ut sin rygg och sina leder.

Robotar kan givetvis också ha negativa effekter ur etisk synpunkt. Om de av rent ekonomiska skäl kommer att ersätta den vård en medmänniska ger finns en uppenbar risk att kvaliteten i äldrevården urholkas. Av detta resonemang följer att en robot mycket väl skulle kunna erbjudas den äldre men bara under vissa betingelser. Smer betonar att det ska vara just ett erbjudande. De menar att brukaren ska vara väl informerad och det ska finnas ett tydligt samtycke och tydliga valmöjligheter. Om man tackar nej till roboterbjudandet måste det finnas ett likvärdigt alternativ då handlar det i regel om att vården eller omsorgen ges av vårdpersonal precis som i dag.