Fredrik är bara 25 år gammal när han plötsligt faller ihop medvetslös i duschen. Han är en vältränad handbollsspelare med ett fysiskt tungt arbete. När hans mamma hittar honom har han legat i det kalla vattnet i 24 timmar och det är inte mycket liv i honom. Han är kraftigt nedkyld och det ska visa sig att ett kärl i hjärnan har brustit, ett aneurysm, ett artärbrock, en Subarachnoidalblödning, en hjärnblödning helt enkelt. Vi får följa honom under fem dramatiska veckor på NIVA neurointensiven, då han kämpar för sitt liv helt utan närminne till hjälp. Vi får följa honom under en tid efter intensivvården, då allt som kan, faktiskt också går emot honom. Vi får följa hans mor och hans flickvän, som skapar sin egen tillvaro och sina egna sanningar om Fredriks chanser och om hans förbättringar. De skapar en fantasivärld om tillfrisknandetecken som inte alls överensstämmer med de medicinska utsagorna. De "hjärntvättar" Fredrik att tro på saker som kanske inte är helt sant. Sakta men säkert och med omänskligt många och plågsamma motgångar så närmar sig Fredrik ett normalt liv. Ett liv där han trots sin förlamade fot får ta på sig matchtröjan igen. Hans drivkraft är enbart hans starka önskan om att än en gång få stå på handbollsplan som spelare. Mot alla odds och trots säkra utsagor från 17 läkare och ortopeder, att det är omöjligt, så knyter han handbollsskorna och laddar för match igen. Sex år ska det komma att ta, sex år av små steg framåt och stora svarta hål som kastar honom in i mörkret gång på gång. Sex år av kamp med en anhörig som enda vapen.