Boken handlar om Pyret, som är adopterad från Indien, och hennes första vecka i skolan. Pyret längtar tillbaka till tryggheten på förskolan, där alla kände henne och inte ställde en massa frågor. I den nya klassen finns det två pojkar som är väldigt nyfikna på Pyret och hela tiden frågar saker som: "Varför är du brun?" och "Är det kul att vara adopterad?". Och så tycker de att Pyret är ett konstigt namn. Pyret tycker det är rätt jobbigt och drar sig undan, och en dag får hon nog. Hon hoppar ut genom ett fönster och springer bort från skolan - tillbaka till förskolan. Där finns fröken Rosa som tröstar och förstår, och hjälper Pyret att hitta en lösning: alla barnen i klassen får berätta om var de är födda. Därmed får pojkarna och alla andra i klassen svar på sina frågor och när nyfikenheten är stillad hittar pojkarna och Pyret fram till varandra - och Pyret börjar trivas i skolan.

Det här är den fjärde fristående boken om Pyret, som nu nått upp i skolåldern. I den första boken berättar Pyret för sina förskolekompisar om hur det gick till när hennes mamma och pappa hämtade henne i Indien, och i den andra boken får hon själv följa med och hämta sin lillebror i Vietnam. Den tredje boken utspelar sig i Indien, och när hon är tillbaka i sitt födelseland funderar hon över sin adoption och varför det blev som det blev.   Både författare och illustratör är adoptivföräldrar och har samarbetat sedan 1992. De har egna erfarenheter av hur adoptivbarn ofta får frågor om sin bakgrund. Barn ställer många frågor när de upptäcker något som är annorlunda. Den här boken, liksom de tre tidigare, vill öka förståelsen kring adoption och den vill förmedla att vi trots allt är ganska lika, oavsett hudfärg, bakgrund och förutsättningar.