De svenska skiftesreformerna från slutet av 1700-talet och början av 1800-talet är väl utforskade av historiker. Ytterst lite har däremot skrivits om den upplösning av allmänningarna som föregick dessa skiftesreformer. Redan under 1600-talet hade skogsmarken på utmarkerna börjat delas upp på enskilda gårdar, en utveckling som tog fart under frihetstiden på 1700-talet. Utifrån protokoll från häradsrätter, sockenstämmor och Lantmäteriets arkiv m.m. undersöker författaren vilka orsakerna eller drivkrafterna var till denna uppdelning och privatisering av den gemensamma jordbruksmarken. Vilken roll spelade olika grupper eller samhällsklasser i denna process? Drevs detta uppifrån genom statens agerande eller deltog också grupper på lokal nivå i processen och i så fall hur? Processen hänger starkt ihop med den omfattande svenska järnexporten från 1600-talet och framåt. Järnhanteringen med de inkomster som skapades av stångjärnsexporten var avgörande för Sveriges krigsansträngningar under stormaktstiden. Det blev då nödvändigt att komplettera järnhanteringen med en skogspolitik som skulle garantera nödvändiga resurser i form av bränsle för gruvbrytning och förädling av malmen i hyttor och hammare. Järnbrukens behov av skog och träkol fick emellertid också stora sociala konsekvenser för bondebefolkningen vilket i boken belyses av det så kallade koltvånget. Skogspolitiken öppnade upp för förändringar av ägandeförhållandena i jordbrukssamhället. Allmänningarna upplöstes alltmer och delades upp på enskilda ägare (privatiserades). Staten, genom Bergskollegium, var drivande i denna omvandling, men såväl bruksägare som andra grupper, även en del bönder, inverkade också på utvecklingen. Bokens syfte är att klarlägga vad i samhällsutvecklingen det var som drev fram upplösningen av by- och sockenallmänningarna. Bergsbruket spelade, som nämnts, en väldigt viktig roll men också andra faktorer, inte minst en allmän kommersialisering ligger bakom utvecklingen. I boken diskuteras också, som förklaringsmodell, den sedan 1960-talet omdiskuterade teorin om 'allmänningens död' eller 'tragedi'. Var privatiseringen ödesbestämd eller var det bara i just denna samhällskontext som allmänningarna inte längre kunde behållas? Är allmänningar idag en bra lösning? Det är frågor som väcks av denna bok. De socknar som ingår i undersökningen - Väse, Ölme, Hammarö och Lungsund - ligger alla i södra Värmland. För dessa socknar presenteras detaljerade fakta på gårdsnivå avseende delningen av by- och sockenallmänningar. Eftersom även frihetstidens så kallade skatteköp innebar en överföring av krono- till skattejord, dvs privatisering, har även detta undersökts i detalj. Fördelningen i socknarna av de olika slagen av jordnatur (krono- skatte- och frälse) har undersökts i syfte att förklara den skilda utvecklingen i olika slag av socknar. De viktigaste resultaten av undersökningen är att upplösningen och privatiseringen av allmänningsmarken ofta skedde, inte bara genom ett tryck uppifrån (staten) eller från bruksägare utan att också de självägande bönderna torde ha varit positiva till processen. De såg förmodligen möjligheter att genom ökat enskilt ägande kunna förbättra sin ekonomiska situation. Jag som skrivit denna bok är lärare och har en master i historia samt en Pol.mag i botten. Denna bok är en utvidgning av min masteruppsats som begränsades till de större sockenallmänningarna. I denna bok har alltså även delningen av byallmänningarna undersökts, vilket torde ha inneburit en än större förändring.