En novembernatt 1918 gick ångfartyget Per Brahe under i Vättern. 24 människor följde fartyget till botten, bland dem konstnären John Bauer och hans familj. Fartyget blev liggande på sjöbotten i fyra år. Varken staten, rederiet eller något etablerat bärgningsbolag ville åta sig bärgningen, det var människor ur lokalsamhället tillsammans med två dykare från Stockholm som till sist lyckades med det. Vraket bärgades sommaren 1922 inför ögonen på journalister och tiotusentals nyfikna och de döda fick äntligen komma i graven. Den här boken handlar om dem, de som förolyckades på Per Brahe och de som gjorde den sensationella bärgningen möjlig.
Lotta Mejsholm disputerade i arkeologi 2009 på en avhandling om barndom vid tiden för kristnandet i Skandinavien. Hon har varit verksam som skrivande, grävande och dykande arkeolog och har bland annat arbetat med utställningarna i Vrak – Museum om Wrecks i Stockholm. I ett pågående forskningsprojekt om ångare Per Brahe undersöker hon förlisningens orsaker, det rättsliga efterspelet och villkoren för de människor som seglade med ånga på Göta Kanal vid 1900-talets början.
Det här är hennes första populärvetenskapliga bok.