Boken Elva år på EH är en dokumentär och en gripande beskrivning av hur barn med funktionshinder i mitten av 1950-talet förvarades på institutioner. Det är en liten skolflickas uppriktiga och raka skildring av sin uppväxt på Eugeniahemmet, präglad av sträng kyrklig fostran, känslokyla och hemlängtan, att känna sig bortvald och utestängd. Boken handlar också om kamratskap, positiva händelser och en förståelse för den tid som var i mitten av förra seklet.