Ett tag inbillade jag mig att jag grävt klart, att jag hittat alla rötter som skulle ge mig svar på släktens alla gåtor och funderingar. Men ack vad kaxig man kan vara. Det börjar mer likna rensning av kirskål. Det dyker upp nya rötter som ger mig nya plantor att skörda där jag minst anar det. Bitvis börjar grävandet få nyanser av deckargenre. Kirskål brukar man ju knappas lovorda, men förutom att den är full ätbar så är även mina skördar så spännande att de lätt blandas in i mitt forskningskök. Bland rötterna finns konkurser, en mordbrand, olovlig ölutskänkning och mened. Tala om kryddblandning att spetsa min bok om farfars rötter med.