Jag skriver för mig och för andra. Som en ventil mot omvärlden. Men jag skriver även för att det ger mig lycka och tillfredställelse. Texterna ger mig frid. Tror du kan känna igen dig i det? En del tycker nog att poesi är lite svårt. Att det är "konstigt". Men ingenting är konstigt. Eller hur? Poesi ska läsas med hjärtat. Det är inte fakta man tar in rakt av utan en känsla. Jag har alltid fått höra "Marie inte ska du sitta där och skriva nu igen". Som om skrivandet inte räknades. Som om det var något som jag skulle slänga i "papperskorgen. Glömma bort. Liksom det mobbade barn som var jag och som stod på skolgården och grät en gång. Marie Sandberg